Ibland glömmer man bort allt man faktiskt har. 

Jag har tänkt på något länge nu och det är hur jävla mycket man tar förgivet. Något man tror alltid kommer finnas där, men det är långt ifrån verkligheten. Människor som står dig nära kommer kanske inte en dag vara där vid din sida. Uppskatta det du har istället för att klaga på de du inte har. Hur många här har inte blivit arga för att man inte får som man vill. Man får inte den där jackan för 4000 spänn eller man får inte gå på fest den där helgen? jo vi alla har blivit arga när man inte får vad man vill, och vilka är det som drabbas? Jo dom vi älskar mest, våra föräldrar.

Vi tar våra föräldrar förgivet. Vi tänker att dom alltid kommer att finnas där, men så är inte verkligheten. En dag kommer dom inte finnas där. Dom kommer inte finnas där för att tjata om att du aldrig städar rummet eller att du har en dålig attityd. Den dagen när dom inte finns längre kommer man sakna dom där otroligt jobbiga sakerna man hatar nu. Man kommer sakna deras tjat, deras kramar och dom pinsamma situationerna dom sätter en i. i stället för att skrika eller skämmas så gör något kul av det. Acceptera för en gångs skull ett nej utan att tjafsa emot. Skratta när din mamma skämmer ut dig inför dina kompisar. istället för att se allt negativt så ta det med en nypa salt, och jag lovar dig att du kommer få ett sånt mycket härligare liv. våga visa att du älskar dina föräldrar, dom är inga att skämmas för. Precis som du så är dom sig själva.

Slänger in en bild ifrån en sommarkväll med några underbara vänner